Kan kameran fungera som ett kommunikationsverktyg även för en person med nedsatt syn och hörsel? Vad vill hen i så fall fånga på bild? Skulle man med hjälp av speciell teknik kunna ge personer med dövblindhet en bildupplevelse, inte bara en bildbeskrivning?

Det var frågor som gav upphov till projektet Taktil foto som startade hösten 2011 och avslutades tre år senare.

FAS 1: PERSONER MED DÖVBLINDHET FOTOGRAFERAR

Den första fasen av projektet handlade om att tre personer med syn- och hörselnedsättning fick lära sig att hantera en kamera för att sedan börja fotografera, såväl fritt som inom givna teman.

För en seende person genomsyras tillvaron av bild och ljud, något som personer med dövblindhet mer eller mindre är uteslutna ifrån. För dem kommer intrycken istället via en tolk som skriver i handen. Att uttrycka sig fritt, på egna villkor och utan någon form av filtrering, är därför svårt men viktigt ur en demokratisk synvinkel.

FAS 2: TAKTILA FOTOGRAFIER UTVECKLAS OCH STÄLLS UT

För att ge personer med dövblindhet möjlighet att uppleva fotografier utarbetade man i projektet en teknik för att överföra tvådimensionell bild till taktila fotografier. Taktil betyder beröring och resultatet blev med andra ord bilder som känns och kan ”ses” med fingertopparna.

Tanken med den speciella tekniken var att få fram fotografier som ger rättvisa åt bildens motiv, stämning och uttryck, något som visade sig vara relativt komplicerat. Man testade flera olika tekniker, bland annat temperaturväxlingar, vibrationer och nivåskillnader i bilden, för att slutligen komma fram till en metod som mycket förenklat går ut på att mörkare partier i bilden får tätare raster (friktion/skrovlighet).

Projektet avslutades med utställningen Våga se! på Stadsmuseet i Stockholm hösten/vintern 2014.